En dag kommer livet inte alls åter

2021-01-09 10.58.38-1.jpg

Tänk, när livet kommer åter. Sitter jag och tänker i en fjällstuga på föräldraledighet med familjen. Familjen är numera min käresta och våra två barn. De fyller ett år om några veckor. Det senaste året har varit ett virrvarr av dagar då det hänt massor och ingenting. Då jag inte haft en aning om vilken veckodag det varit. Då vi varit inne i en loop av väckning, matning, blöjbyte och sövning som gått på repeat 24 timmar om dygnet, som om vi vore offer köpta av nån bebisarnas motsvarighet till Spotifys strömningsfusk. Dagar och nätter då jag längtat till den dag då livet kommer åter.

Just nu sitter de framför mig och mekar med en lära-gå-vagn. Folk frågar mig ibland om de är synkade med varandra. Om de som tvillingar äter samtidigt, sover samtidigt, skiter samtidigt och gör allt det där som småbarn gör, samtidigt. Just ja, de gör ju inte så mycket mer än så. Jag brukar svara nej. De är ju enskilda individer. De är inte ens enäggstvillingar. I samma stund jag sagt det brukar de båda ge ifrån sig såna där ljud som barn ger ifrån sig. Då det låter som att de lyckats få till en perfekt imitation av en brunstig åsna. Då de blir röda som en galaklänning i ansiktet. Kort därefter får jag gå till skötbordet två gånger om och äta upp det jag just sagt. Och längta till den dag då livet kommer åter.

Till den dag då jag kan lämna mat i kylen, nyckeln på bordet och säga ”ha en bra dag”. Eller åtminstone till den dag då jag vaknar, ställer mig frågan ”vad är det som hänt?”, bara för att i nästa sekund inse att jag sovit en hel natt för första gången sedan Bockstensmannen, vars håliga ögon ger mig en slags vi-känsla, själv somnade in. Eller åtminstone till den dag då jag kan skriva ett blogginlägg utan att avbrytas av det där åsne-stånk-ljudet och bege mig till skötbordet (hittills har det hänt två gånger under de 10 minuter jag ägnat åt att skriva detta).

När den dagen än kommer, då jag kan göra allt det där, ska jag också påminna mig om att livet aldrig varit ifrån mig. Tvärtom, det är och har varit med mig hela tiden. 

Jonas Hjalmar BlomComment