Factfulness bortglömda kapitel

Ni kan aldrig tro vad som hände härom dagen! Jag hittade någonting fantastiskt. Nämligen ett bortglömt kapitel till boken Factfulness: Tio knep som hjälper dig att förstå världen. Tror ni jag blev paff eller? Jag menar, hur stor är chansen att man ska hitta ett bortglömt kapitel till en bästsäljande fackbok, skriven av en av sina idoler?!

Jag ska snart dela med mig av kapitlet, men måste börja med att berätta om min relation till Hans Rosling. Jag har gillat Hans Rosling och hans arbete sedan jag såg ett av hans första TED-talks, vilket borde ha varit någon gång kring 2010. Några år senare satt jag mitt emot honom på ett pendeltåg norr om Stockholm. Jag blev lite star-struck. Under flera minuter satt jag och försökte komma på något bra att säga utan att lyckas innan han klev av tåget. Det slog mig inte förrän efteråt att ”hej” hade varit lämpligt som en isbrytare. Nu, ännu några år senare är Hans Rosling död. Innan han dog hann han tillsammans med sin son Ola och sin svärdotter Anna Rosling Rönnlund färdigställa det han kallar för ”min sista strid i min livslånga kamp mot den förödande globala okunskapen.” Boken heter Factfulness.

Nu, i september 2018, ligger Factfulness etta på topplistan över fackböcker i Sverige och säljer bra även i resten av världen. Verket har hyllats av kändisar och auktoriteter, då den kallats ”En av de viktigaste böcker jag någonsin läst” av Bill Gates. Boken ska ”hjälpa dig hålla reda på de globala proportionerna och ge en mer korrekt helhetsbild av världens utveckling”. Och som hävdar att det som presenteras är ”den faktabaserade världsbilden.” Jag har läst den, tycker om den och har rekommenderat flera personer att läsa den. 

Så ni kan lita på att jag nästan trillade bakåt av förvåning när jag hittade det bortglömda kapitlet. Jag hade aldrig trott att ett bortglömt kapitel till en sådan bok skulle ligga och drälla såhär flera månader efter att boken gått i tryck? Men, det var i läsbart skick trots att papperen blivit lite nötta i kanten.

Det intressanta med detta bortglömda kapitel, som jag antar skulle hamna i slutet av boken, är att det komplicerar bilden som målas upp i resten av Factfulness. Ni förstår, Factfulness är späckad med fakta, men det verkar som att den fakta som finns med valts ut för att underbygga den världsbild som Rosling x3 vill förmedla, nämligen att världen blir bättre på alla plan. Visst, de erkänner också att världen står inför utmaningar och Hans Rosling beskriver fem saker han är rädd för, exempelvis kärnvapenkrig och klimatförändringar. Men, det verkar som att det här sista, fram tills nu bortglömda, kapitlet har som syfte att balansera upp bilden av världen som i ständig positiv utveckling på alla plan. Ja, nu ska jag inte babbla på mer. Jag förstår att ni läsare är spända på vad som egentligen står i det där kapitlet. Därför har jag klippt in det här i bloggen. Mycket nöje!

Kapitel 12 – Normalinstinkten

 Illustration: Jonas Hjalmar Blom

Illustration: Jonas Hjalmar Blom

Hur du lär dig att se skillnaden mellan vad som är normalt och optimalt.  

Normalt är inte optimalt

Tänk dig att du besöker en läkare för en rutinundersökning. Under besöket går ni igenom dina olika hälsomarkörer. Du kollar din syn och hörsel. Läkaren knackar med en mjuk liten hammare på ditt knä för att kontrollera dina reflexer. Du får en blodtrycksmätare runt din överarm för att kontrollera ditt blodtryck och slutligen lämnar du några droppar blod för att en biomedicinsk analytiker ska kontrollera dina blodvärden. Efter en stund i väntrummet där du läser ett magasin om heminredning blir du inkallad igen. Det är dags att återge resultaten. Du får veta att ditt blodtryck är normalt. Likaså dina blodvärden. Även din vikt är helt normal. Så du tackar läkaren och går hem i vetskap om att allt är normalt. Det är bara det att du glömmer en sak: att normalt inte per automatik är optimalt. De som forskar på beslutsfattande och psykologi brukar kalla det för struts-effekten. Här kallar vi det för normalinstinkten.

Det är dags att erkänna en sak: Det finns några frågor som borde ha ställts i inledningen av Factfulness. Men av olika anledningar föll de bort. Ni vet hur det är. Man tvingas prioritera. Vid en föreläsning vill man inte spendera halva tiden med att låta åskådarna besvara enkäter om världens utveckling. Men, nu när det finns gott om utrymme, får även dessa frågor plats. Så, greppa pennan igen och se om  du lyckas besvara även dessa frågor bättre än en schimpans.

Faktafråga 14. Hur stor andel av världens befolkning var överviktiga eller feta år 2016?

  1. 52 %
  2. 39 %
  3. 12 %

Faktafråga 15. Det finns idag ca 7 miljarder människor på jorden. Hur många av dem lider av någon form av psykisk ohälsa eller substansberoende?

  1. 1,8 miljarder
  2. 1,1 miljarder
  3. 0,8 miljarder

Faktafråga 16. Hur stor andel av jordens befolkning lever i en miljö där luftföroreningarna per kubikmeter är passerat WHO’s gräns för vad som är skadlig luft?

  1. 95 %
  2. 75 %
  3. 60 %

Faktafråga 17. Hur mycket har världens biologiska mångfald minskat sedan 1975?

  1. 58 %
  2. 43 %
  3. 31 %

Faktafråga 18. Hur många jordklot skulle mänskligheten behöva år 2018 för att leva i balans med jordens resurser?

  1. 1
  2. 1,5
  3. 1,7

De rätta svaren är: 14: B, 15: B, 16: A, 17: A, 18: C. Hur många rätt fick du?

Vi blir fett normala

I bokens inledning står det att ”vårt begär efter socker fett gör fetma till ett av de största hälsoproblemen i dagens värld. Vi måste lära våra barn, och oss själva, att hålla oss borta från godis och chips.” På grund av platsbrist finns inget diagram som visar den verkliga, faktabaserade, trenden över viktökningen hos världens befolkning. Idag är övervikt och fetma ett större globalt problem än undernäring, då fler människor lever i en miljö där övervikt orsakar fler dödsfall än undernäring. WHO bedömer att andelen av världens totala befolkning som är överviktiga eller feta har mer än tredubblats sedan 1975. Extra oroande är att andelen överviktiga och feta barn och ungdomar har ökat från 4 % år 1975 till 18 % år 2016. Det är med andra ord en utveckling som går åt fel håll. I den här grafen kan du se ökningen i 6 olika länder sedan 1975 (WHO’s statistikverktyg tillåter inte att inkludera alla länder i världen, så här får vi nöja oss med ett land per världsdel).

Som ni kan se är det numera helt normalt att vara överviktig eller fet i Brasilien, Sverige, Australien och USA, och andelen som är det har ökat stadigt sedan man började mäta år 1975. När man bedömer hälsosam vikt använder man ett mått som heter Body Mass Index, förkortat BMI. Det får man fram genom att dividera vikten i kilo med längden mätt i meter gånger två. Du kan själv räkna ut ditt BMI genom att klicka här. Man ska tillägga att BMI inte är ett ”perfekt” mått. En person som är vältränad och har stor muskelmassa kan exempelvis ha hög BMI. WHO använder BMI-värden på 25 – 29.9 som gränsvärden för övervikt och BMI på 30 som gränsvärde för fetma. Det är alltså skillnad mellan att vara överviktig och att lida av fetma. Som vi kan se i grafen ovanför är USA, kanske föga förvånande, värst. Där är över 67 % ohälsosamt överviktiga eller feta. I Sverige ligger vi inte långt efter med 64 %. Andra länder som ibland förknippas med undernäring är Nigeria där 28,9 % är överviktiga eller feta och Kina där 32 % är det. Det är länder där ett paradoxalt problem har uppenbarat sig, nämligen att människor är undernärda och överviktiga på en och samma gång. Hur kommer det sig? Jo, man måste skilja mellan kalorier och näring. Bara för att man får i sig de kalorier som behövs (eller mer därtill) för att kroppen ska kunna arbeta, betyder det inte att man får i sig de näringsämnen, såsom vitaminer och mineraler, som behövs för att kroppen ska må bra.

Nästa graf visar andelen feta (lägg märke till att den därmed utesluter de som ”bara” är överviktiga), i världsbankens olika regioner, årligen sedan år 2000. Det kan vara lite knepigt att se vilken linje som hör till vilken region. Den översta tillhör AMR, vilket står för WHO-regionen Amerika, där vi ser att närmare 30 % är feta. Vi kan också konstatera att ökningen är global. Andelen feta människor ökar i samtliga regioner.

Ökningen av överviktiga och feta är en av baksidorna med den ökning av levnadsstandard som presenterats tidigare i Factfulness. Problemen med övervikt och fetma ökar alltså när människor går från inkomstnivå 1, den lägsta, till nivå 2 och 3. Läsk och skräpmat är billigt och enkelt att få tag var i världen man än befinner sig. Det spelar ingen roll om man så beger sig till den mest avlägsna byn längst in i Amazonas djungler, man kan nästan vara säker på att kunna köpa sig en burk Coca-Cola. Och förklaringen är inte så simpel som att ”rika människor väger mer”. Nej, det finns en enkel och en lite mer komplicerad förklaring. Den enkla förklaringen är att överviktiga och feta människor äter fler kalorier än de gör av med.

Den komplicerade förklaringen är att maten vi äter, och mängden mat vi äter, är en kombination av ekonomiska, miljömässiga, sociala, psykologiska och neurologiska faktorer. Viss mat, framför allt den som innehåller mycket fett, socker och salt är mer belönande än mat som innehåller färre av de ämnena vilket gör att vår känsla för mättnad kan rubbas. Då spelar det inte så stor roll att vi tränar en stund extra på gymmet eller går en långpromenad, vi kommer ändå att äta mer kalorier än vi förbrukar.

Finns det hopp om förändring? Eftersom Factfulness vill göra dig till ”possibilist”, alltså en person som ser möjligheter, måste man var realistisk och krass med hur läget ser ut. Även om det finns individuella kostråd som säger att människor bör äta mer frukt och grönt, mindre socker och fett och öka sin fysiska aktivitet, finns det starka krafter som motverkar utvecklingen. En kraft är människors preferens för lättja. WHO bedömer att majoriteten av världens befolkning inte kommer att uppnå målsättningen för fysisk aktivitet år 2025, vilket är satt till minst 60 minuter om dagen för barn och minst 150 minuter i veckan för vuxna. Vad som behövs är en gemensam kraftansträngning, där livsmedelsindustrin och samhällen behöver samarbeta. Industrin behöver minska mängden socker, fett och salt i sina produkter. Samhället behöver se över vilka åtgärder man kan göra för att vända utvecklingen i rätt riktning. Kanske är det inte realistiskt att tro att industrin ska samarbeta. Coca-Cola spenderar exempelvis 8 miljarder dollar per år i marknadsföring bara i Mexico, ett land som drabbats hårt av övervikt och fetma och sjukdomar relaterade till dessa, exempelvis diabetes. I Mexico har man dock försökt med något på samhällelig nivå. Man har infört en läskskatt. Första året man prövade sjönk försäljningen och vissa kanske ropade ut ”hurra, vi har hittat en lösning på problemen”. Men, året därpå (vilket var ovanligt varmt) ökade försäljningen igen och skatten kanske inte hade så stor påverkan som man trodde.

Vi får hoppas att världens länder hittar sätt att minska konsumtionen av ohälsosam mat. Framförallt de länder där det redan nu är normalt att vara överviktig eller fet. För oss som vill ha en faktabaserad världsbild är det bra att komma ihåg att normalt inte är lika med optimalt. Det må vara normalt att vara fet i vissa länder, men det är långt ifrån optimalt för ens hälsa.

Att vara nere är det nya svarta

I Factfulness har Svarade du rätt på fråga 15? Det rätta svaret är att idag lever över en miljard människor med psykisk ohälsa eller substansberoende.

WHO beräknar att en av fyra människor drabbas av psykisk ohälsa eller substansberoende någon gång under sin livstid. Lidandet för de som drabbas är svårt att överblicka, men man kan tragiskt nog konstatera att cirka 800 000 människor tar sitt liv varje år som en följd av depression och att 3 miljoner människor dör varje år på grund av alkoholrelaterade skador. Dessutom är psykisk ohälsa, liksom alkoholberoende, stigmatiserat vilket gör att vissa håller det hemligt så långt det är möjligt och i stället söker hjälp för andra sorters sjukdomar. Det gör att det kan finnas ett stort mörkertal för hur många som är drabbade. I många länder är inte heller statistikinsamlingen lika strukturerad som i exempelvis Sverige och USA. WHO rapporterar exempelvis att endast 37 % av dess medlemsstater regelbundet samlar in data på mental hälsa. Den datainsamling som WHO själva använder sig av som kallas World Mental Health (WMH) innefattar exempelvis 28 länder. Det gör att det är svårt att uppskatta hur många som verkligen lider av psykisk ohälsa och substansberoende. Den data man samlar in visar dock att psykisk ohälsa drabbar alla samhällsklasser. Alltså, oavsett om en person, familj eller ett samhälle befinner sig på nivå 1, 2, 3 eller 4, kan de drabbas av psykisk ohälsa. Den som vill leva med en faktabaserad världsbild måste vara medveten om det, för att vi ska kunna göra någonting åt det.

De ekonomiska kostnaderna är åtminstone möjliga att beräkna. Och den som vill leva med en faktabaserad världsbild måste inse att psykiska sjukdomar och substansberoende kostar samhällen i världen mycket pengar. De direkta och indirekta kostnaderna beräknas till hisnande 2,5 triljoner dollar och man beräknar att dessa kostnader kommer att ha fördubblats år 2030 och, håll i er nu, sexfaldigats år 2050.

Tack och lov har redan globala projekt initierats för att minska även denna typ av ohälsa. WHO har startat sitt Mental Health Global Action Programme där man strävar efter att samordna insatserna världen över. Man har exempelvis som mål att öka tillgängligheten för vårdinsatser som kan ta hand om psykiska sjukdomar med 20 % mellan 2013 och 2020. Vid den senaste mätningen, 2016, gjorde dock svårigheterna med att samla in korrekt statistik att man inte kunde säga någonting om huruvida man närmar sig målet eller ej. Det står åtminstone klart att det finns ekonomiska fördelar med att investera i psykisk hälsa. Man beräknar nämligen att Return On Investment, ROI, är $3,3 – $5,7. Det innebär att för varje dollar investerad i mental hälsa, får samhället tillbaka 3,3 – 5,7 dollar. Med andra ord en riktig vinstaffär.

Även om det blir mer och mer normalt att drabbas av psykisk sjukdom eller substansberoende, betyder det inte att det är optimalt. Ingen människa ska behöva må så dåligt att den på allvar tänker på att ta sitt eget liv. Och ingen ska behöva falla in i ett missbruk av alkohol eller droger.

Ta ett djupt andetag...

Precis som det står i kapitlet om akutinstinkten borde vi oroa oss för klimatförändringarna. I kapitlet om akutinstinkten berörde vi dock bara klimatförändringarna på ytan, främst kopplingen mellan klimatförändringar och koldioxidutsläpp, och nu har vi plats att fördjupa oss lite mer. Det händer nämligen saker med vårt jordklot som riskerar att få mycket allvarliga konsekvenser både för människors och andra arters liv. Fråga 16 handlade om luftföroreningar, och om du kikat på svaret vet du nu fakta. Att 95 % av jordens befolkning lever i en miljö där luften innehåller mer skadliga ämnen per kubikmeter än vad WHO anser är hälsosamt

Tänk dig, 95 % av världens befolkning. Det innebär att över 7 miljarder människor andas in ohälsosam luft varje dag.

Dödsfallen orsakade av dålig luft har också stigit de senaste åren, från 3,3 miljoner år 1990 till 4,1 miljoner år 2016 (lägg dock märke till att grafens y-axel är reducerad i mitten).

Men, man ska vara noga med att påpeka att den ökningen också har ett samband med att fler och fler människor flyttat till städer, där luften oftast är sämre än på landsbygden. Den största ökningen av totala dödsfall är i Kina och Indien, två länder vars ekonomiska utveckling gått snabbt de senaste åren. Glädjande nog kan vi se att det totala antalet dödsfall i Europeiska Unionen sjunkit, och att dödsfallen i många andra länder ligger kvar på en stabil nivå. Men, då ska vi också komma ihåg att Kina och Indien är de två folkrikaste länderna i världen. De främsta anledningarna till att luften är dålig är industriell kolanvändning, transporter och förbränning av biomassa såsom träkol och vanlig ved. Precis som det står beskrivet i kapitlen om inkomstskillnaderna mellan nivå 1, 2 och 3, samt nivå 4, sker det oftast en förändring i förbränning av biomassa när människor går från nivå 1 på inkomstskalan, till nivå 2 och 3. Men, problemet är att både industriell kolanvändning och transporter tenderar att öka när ett befolkningen i ett land går från nivå 1 till de högre inkomstnivåerna. Det senaste exemplet är Kina. Även om det, som nämnt i kapitel 5 om storleksinstinkten, inte är rättvist att jämföra länders totala koldioxidutsläpp mot varandra, utan länders koldioxidutsläpp per capita så kvarstår det faktum att mycket utsläpp i ett land, oavsett man mäter totalt utsläpp eller per capita, är dåligt för vår planet och kommer att påverka alla dess arter, inklusive människan. Extra oroande är att Kina numera släpper ut mer koldioxid per capita än EU, som vi kan se i den här grafen.

Vad blir då konsekvenserna av detta? Jo, vi vet redan att cirka 4,1 miljoner människor dör varje år till följd av dålig luft. Även om det numera är helt normalt att andas dålig luft, kom ihåg att det är långt ifrån optimalt. Kom också ihåg att det bara är vi människor som kan göra något åt det. Vi som lever med en faktabaserad världsbild måste inse nuläget och ta konkreta, rationella, steg för att lösa problemet.

Balans och obalans på samma gång

Under ”16 bra saker på uppgång” i kapitel 2, om försämringsinstinkten, konstaterade vi några bra saker om naturen. Exempelkvis att den andel av jordens yta som skyddas av nationalparker och naturreservat numera stigit till 14,7 % och att antalet bevakade arter numera är hela 87 967. Nu, när det finns mer utrymme, måste vi undvika att falla offer för ensidighetsinstinkten och påpeka att det finns en del saker med naturen som går åt fel håll. Fråga 17 berörde ämnet biologisk mångfald. Frågan var hur mycket världens biologiska mångfald minskat sedan 1975. Vad svarade du? Det rätta svaret är 58 %. Den senaste beräkningen gör gällande att det finns omkring 8,7 miljoner arter på jorden. Det är väldigt många, och därför är den graf vi visade upp lite missvisande. Visst, 87 967 arter är många, men det är bara futtiga 1 % av jordens arter. Och på bara några decennier har jordens biologiska mångfald alltså minskat med 58 %. Det är bara att säga det rakt ut, vi människor utrotar art efter art och massutrotningen har tagit rejäl fart de senaste hundra åren, i samband med att människans samhällen utvecklats och blivit större. Forskarna kallar det numera för ”den sjätte massutrotningen”.

I kapitel 3, om linjärinstinkten, står det: För första gången i mänsklighetens historia lever vi i balans. Folkmängden ökade från 1,5 miljarder år 1900 till 6 miljarder år 2000 på grund av att mänskligheten under 1900-talet övergick från en balans till en annan, en unik period i historien då två föräldrar i genomsnitt gav upphov till fler än två överlevande barn som blev föräldrar i nästa generation.

Nu är det läge att dela med sig av den faktabaserade världsbilden: mänskligheten lever just nu i denna balans på grund av att resten av naturen är i obalans. Trots vissa globala samarbeten, exempelvis Världsnaturfondens arbete, misslyckas vi med att skydda det vilda livet på jorden och det har lett till att både fler och fler arter dör ut, främst på grund av människan.

I grafen ovanför ser vi en förklaring över vilka faktorer som påverkar den pågående massutrotningen av 703 olika arter. Klimatförändringar, överexploatering, degradering av naturliga habitat, invasiva arter och sjukdomar och föroreningar. Det är sådant som kommer när samhällen utvecklas, blir större och kräver mer resurser. Just vad som sker när fler områden nu förlorat stor del av sin artrikedom, detta gäller även i anslutning till de skyddade områdena, som vi kan se på kartan här nedanför.

Kort sagt, även om 14,7 % av jordens yta numera är nationalparker och naturområden, har det inte märkbar betydelse om resten av jorden är en skräphög där människor bor. Och då har vi inte ens börjat prata om haven...

... Men det är det dags att göra nu. Produktionen av plast är idag tjugo gånger större jämfört med år 1950, från 15 miljoner ton till över 350 miljoner ton och man bedömer att den kommer att dubbleras de närmaste tjugo åren.

Vid World Economic Forum 2016 presenterades nedslående statistik. Nämligen att den mesta av plasten hamnar på skräphögar eller i haven. Nu kanske du tänker ”okej, men jag återvinner ju min plast, så jag gör minsann vad jag kan” och siffrorna kanske inte skulle vara lika betydelsefulla om det faktiskt var så att mänskligheten faktiskt lärt sig att återvinna plasten. Men så är inte fallet. Det är bara 14 % av plasten som faktiskt återvinns. Omkring 72 % slängs bort och hamnar antingen på land, 40 %, eller i haven, 32 %. Den senaste bedömningen är att haven kommer att innehålla mer plast än fisk (mätt i vikt) år 2050. Om vi inte gör något.

En sista sak, innan vi avrundar kapitlet om normalinstinkten. Vad svarade du på fråga 18? Man kan tycka att den är konstigt ställd, men faktum är att mänskligheten faktiskt förbrukar mer än ett jordklot varje år. Det innebär att vi exploaterar jordens resurser i en sådan takt att jorden inte hinner återhämta sig. Det som kallas ”Earth Overshoot Day” är en beräkning av den dag på året då vi ”förbrukat” jordens resurser. Som vi kan se av den här grafen, har den dagen flyttats fram varje år sedan man började mäta år 1970. Redan när man gjorde den första mätningen levde vi människor över jordens tillgångar, då var datumet det inträffade den 29 december och vi var alltså ”bara” två dagar över gränsen. Vid den tidpunkten hade det varit en enkel match att vidta åtgärder, men man struntade i den fakta som presenterades och fortsatte producera, konsumera och exploatera jordens resurser. År 2018 var dagen vi förbrukade jordens resurser den 1 augusti.

Slutsatsen är att mänsklighetens utveckling, från fattigdom till välstånd, inte är helt oproblematisk. Vissa saker som börjar bli helt normala, är långt ifrån optimala för vår eller jordens utveckling. Det är viktigt att ha med sig att vi står inför gigantiska utmaningar som vi bara kan lösa med hjälp av en faktabaserad världsbild och rationella, samordnade, åtgärder. Då kan vi inte blunda för utvecklingen och det är därför den här trista statistiken presenteras här i det tolfte kapitlet.

Numera är det normalt att art efter art dör ut varje år. Numera är det även normalt att hitta plast var som helst i världen, oavsett det är mitt på Grönland, ute i Sahara, i vildaste djungeln eller på havets botten. Men, det betyder inte att det är optimalt. Vi som vill ha en faktabaserad världsbild måste inse att vi håller på att förstöra planeten. Nu, inte senare, är det dags att göra någonting åt det.

 Illustration: Jonas Hjalmar Blom

Illustration: Jonas Hjalmar Blom

Knep för normalinstinkten

Factfulness är... att inse att det som är normalt inte nödvändigtvis är optimalt. Som i fallet med övervikt och fetma, är det normalt i många länder att ha en BMI över 25, men det betyder inte att det är optimalt för ens hälsa. Och som i fallet med luften vi andas, är det normalt att den innehåller en stor mängd skadliga partiklar, men det är inte optimalt för ens hälsa. Och, slutligen, som i fallet med massutrotningen är det numera normalt att en stor mängd arter dör ut varje år, men det är inte normalt för jorden.

  • Var vaksam på påståenden om vad som är ”normalt” och fråga dig om det betyder att det är bra för dig eller jorden, bara för att det är normalt.
  • Ta ett steg tillbaka och granska data och information från ett högre perspektiv. Att vi människor lever i balans med varandra och att allt tycks normalt för oss, betyder inte att människan som art lever i balans med andra arter.

För förtydligande: Den här texten är skriven av mig, Jonas Hjalmar Blom. Varken Hans Rosling, Ola Rosling eller Anna Rosling Rönnlund har medverkat till den. Texten är ett försök att spinna vidare på Factfulness, eftersom jag tycker att det är en fantastisk bok som förtjänar den uppmärksamhet den fått. Men, den lämnar ute vissa viktiga och oroväckande fakta som jag försökt att belysa i texten. Vi kan kalla det hela för Fanfacts. Precis som man inom Fanfiction spinner vidare på skönlitterära författares verk, spinner jag vidare på facklitterära författares verk. Du kan kontakta mig genom att klicka här.