Kritisk granskning av Omgiven Av Psykopater

För en tid sedan sammanställde jag en checklista för källkritik. Den är tänkt som en guide för bedömning av facklitteratur inom beteendevetenskap. Checklistan kom till efter att flera personer, oberoende av varandra, frågat mig vad man bör tänka på när man, som lekman, läser böcker som behandlar ämnen som faller inom ramarna för beteendevetenskap. En stund hade jag närmast hybris och tänkte tankar som ”Woho! Tänk om jag blir utsedd till Årets Folkbildare” och i nästa sekund började jag slipa på mitt tacktal och fundera på vilken smoking jag skulle ha på mig på banketten. Men, snart kom jag ner på jorden igen. Nu nöjer jag mig med att påpeka att det känns kul att det finns några människor som har tilltro till min kunskap. Jag ska försöka att förvalta den tilltron så gott jag kan.

I dagarna medverkade jag i ett avsnitt av podcasten Wag The Dog. Det är tänkt som en uppföljning av ett avsnitt som publicerades i somras där vi behandlade pseudovetenskap och tillämpningen av psykologiska teorier och verktyg. Vi kom att tala en del om Thomas Eriksons andra bok, Omgiven Av Psykopater. Det är en bok jag fått en del frågor om sedan jag publicerade bloggposten om Omgiven Av Idioter och därför tycker jag att det är bra läge att använda checklistan för att granska den. För er som vill ha en förklaring till varför respektive punkt finns med, hänvisar jag till det ursprungliga blogginlägget som ni hittar här.

Boken Omgiven Av Psykopater är enligt förlaget en bok där det ”På populärvetenskapligt vis och med glimten i ögat avslöjas hur en psykopat använder sig av dina svagheter för att kunna utnyttja dig så mycket det bara går. Du får reda på om din egen personlighetstyp är röd, gul, grön eller blå enligt det psykologiska DISA-systemet.”

Här vill jag också påpeka att detta är det tredje blogginlägget jag skriver om DISC/DISA och jag hoppas att det inte verkar som att jag är motståndare till författaren Thomas Erikson personligen. Det jag ställer mig emot är när beteendevetenskap, som psykologi tillhör, sprids på ett felaktigt sätt. Det är tyvärr Omgiven Av Psykopater ett bra exempel på. Den senaste tiden har jag fått några recensionsexemplar av andra böcker av andra författare, så jag hoppas att denna blogg inte uppfattas som en ”anti-Erikson-blogg”.

Objektiv Granskning

De första fem punkterna på min checklista innebär en objektiv granskning.

1. Finns det källor och källhänvisningar? Nja.

Boken Omgiven Av Psykopater innehåller referenser till källor i vissa fall. Det finns fyra saker jag reagerar på.

Ett: Vissa påståenden har en tydlig källa som också finns med i den avslutande litteraturlistan, som dock inte ska ses som en referenslista utan, som författaren påstår i slutet, lästips för att lära sig mer. I det inledande kapitlet hänvisar författaren till en bok av Kevin Dutton, som heter The Good Psychopaths guide to success (s. 16), som också finns med i litteraturlistan. Det är från mitt perspektiv ett godkänt sätt att referera till en källa, även om det skulle vara ännu tydligare om det fanns en hyperlänk eller en fotnot som kopplade själva påståendet till den källa som påståendet hör till. Det saknas och därmed blir det mer omständigt för läsaren att kontrollera påståendet, på samma gång som det öppnar för misstolkningar. Det är nu svårt att veta om det är en enstaka mening, hela stycket eller kanske hela kapitlet som är hämtat ur The Good Psychopaths guide to success. Kort sagt, som kritisk läsare bör man efterfråga större tydlighet.

Två: Vissa påståenden saknar en angiven källa, exempelvis ”Enligt de senaste vetenskapliga rönen utgör de [psykopaterna] mellan två och fyra procent av befolkningen” (s. 11) och ”psykopati är minst lika vanligt som schizofreni” (s. 19). Innan det andra citatet har författaren, under föregående rubrik, beskrivit den kanadensiske forskaren Robert Hare som en av världens ledande experter på psykopati. I litteraturlistan finns även en av Hares böcker, översatt till svenska, med. Nämligen Psykopatens värld. Det står dock inte om påståendet är taget ur just den boken och, i så fall, inte heller var i boken. Det är med andra ord, i bästa fall, en outtalad andrahandskälla. I värsta fall är det något författaren själv gissar. Några meningar senare i samma stycke skriver författaren att ”enligt min mening är de [psykopaterna] skyldiga till rader av riskfyllda företagsaffärer, sol- och vårande...” vilket gör att jag lutar mer åt det senare, att författaren gissar sig fram gällande förekomsten av psykopati och schizofreni.

Tre: Vissa källor som refereras till finns inte med i den avslutande litteraturlistan, exempelvis studien What Psychopaths and politicians have in common (s. 17) eller modellen ”Johari fönster” (s. 30). Det är klart att det är lätt att leta upp artikeln respektive förklaringen av modellen på internet. Jag undrar ändå varför inte författaren är konsekvent i sitt sätt att ange källor.

Fyra: I litteraturlistan finns även en hel del böcker med, som inte anges någonstans i texten. Exempelvis Bortom Självkänsla av Magnus Lindwall (som bjöd in mig till podcasten Wag The Dog) och även medverkar i reportaget i Filter) samt två böcker av Mia Törnblom och Unmasking Financial Psychopaths av Deborah W. Gregory. Att författaren inte refererar till dem någonstans i texten gör att det är svårt att veta om man ska tolka litteraturlistan som en källförteckning eller bara en lista med lästips.

Sammanfattningsvis tycker jag att svaret blir ”nja” på den första punkten på listan.

2. Är källorna trovärdiga? Nja.

Ett första stickprov kan göras genom att undersöka Duttons bok närmare, då den trots allt verkar vara en viktig grund för vissa av påståendena i Omgiven Av Psykopater. Kevin Dutton är doktor i psykologi vid University of Oxford. När jag söker på hans namn på Google Scholar får jag upp hans bok som första sökträff. Den har citerats 159 gånger (den 9 augusti 2018). Den andra sökträffen är en observationsstudie om korrelationen mellan olika psykopatiska personlighetsdrag där Dutton är medförfattare. Det verkar därmed som att han är kunnig inom fältet psykologi och även har medverkat i studier om psykopati, även om de flesta av hans publicerade artiklar berör ämnet social påverkan. En intressant aspekt av referenserna till Dutton är att Eriksons skriver att en psykopat ”inte har några goda avsikter” (s. 25) och i ett avsnitt av bomässanpodden går han ännu längre och säger att ”psykopater inte borde få finnas” (en ironisk parentes är att han i samma avsnitt talar om Adolf Hitler och förintelsen). Trots det är ett av Duttons huvudsakliga budskap i sin bok att det finns ”Goda psykopater”. Med tanke på det är det tveksamt hur noga författaren läst Duttons bok, eller varför han väljer att plocka med de bitar som som väcker sensation.

Ett andra stickprov är det som Erikson refererar till på sidan 17, där han skriver att ”Det går att läsa hela studien What Psychopaths and politicians have in common i september-oktoberupplagan av American Scientific Mind 2016”. Det finns några fel i detta:

  • När jag citerar detta måste jag vakta mina egna fingrar och vill egentligen skriva Scientific American Mind. Det är nämligen tidningens korrekta namn. Men, Erikson har inte varit så noga med att ange korrekt namn för källan och när man citerar ska man ange exakta citat.
  • Scientific American Mind är en populärvetenskaplig tidning i stil med Illustrerad Vetenskap eller Modern Psykologi. Det är, enligt min erfarenhet, ofta väl underbyggda artiklar i de magasinen, men de ska inte användas som källa i en populärvetenskaplig bok.
  • När jag söker på artikeln finns ingen artikel på Scientific American Mind med de titeln. Det finns dock en med titeln Would You Vote For A Psychopath? Det finns även en bloggpost med titeln Of Psychopaths and Presidential Candidates. Det är därmed svårt att veta vilken artikel Erikson syftar på och tyvärr ett exempel på slarvig källhänvisning vilket sänker trovärdigheten.

Ett tredje stickprov är Robert Hares checklista PCL-R. Det är den författaren använder, tillsammans med egna anekdoter, eventuellt även egna gissningar, och påståenden från mer eller mindre trovärdiga källor, för att sätta samman hela boken. Robert Hare är, med rätta, kallad expert på psykopati. Han är professor i psykologi vid University of British Columbia. Men, han verkar inom ett område som är minst sagt kontroversiellt och han har gjort sitt bidrag till det. År 2008 publicerades exempelvis en artikel som påvisade att hans checklista har vissa brister. Och år 2010 publicerades en annan artikel där författarna påvisade ytterligare brister och försökte att tydliggöra hur forskningen framåt borde bedrivas. Robert Hare valde att stämma sina kritiker vilket knappast är vad en seriös forskare som sätter kunskap främst skulle göra. Kanske var Hare orolig för att tappa något av den ekonomiska vinning han gjort på sin checklista. Det kostar exempelvis $123 att köpa manualen, $68,50 att köpa ett betygshäfte och för varje test som genomför krävs en intervjuguide och ett svarsformulär om $5 resp. $3, och det kostar $419 att delta i en av de workshops han arrangerar, som är obligatoriska för att få använda checklistan. Det är tveksamt om Hares checklista ska framställas på det vis den gör i Omgiven Av Psykopater.

Sammanfattningsvis tycker jag, efter dessa tre första stickprov, att svaret blir ett nja även på andra frågan (två personer, en Leg. Psykolog och en Polis, som läste detta inlägg innan jag publicerade det, tyckte att jag var alltför snäll i denna bedömning, som enligt de båda borde ha varit ett klart ”nej!”)

3. Använder man trovärdiga försäljningsknep? Nej.

På omslaget till e-bokversionen av Omgiven Av Psykopater står det att det är ”Bästsäljaren Omgiven Av Idioter har sålt över 70 000 ex!” och att boken ger ”100 procents skydd mot manipulation”. Introtexten beskriver att ”Äntligen är uppföljaren till succén Omgiven Av Idioter här!”.

För mig blir det tydligt att Omgiven Av Psykopater är ett försök att spinna vidare på försäljningsframgångarna från Omgiven Av Idioter. Man låter inte boken tala för sig själv, utan man menar att den föregående boken, som ju främst berör ett annat ämne, ska vara en anledning att läsa denna. Det är, enligt min åsikt, inget trovärdigt argument för att läsa en bok som handlar om psykopati. Därför blir svaret ”nej” även på denna punkt.

4. Har författaren relevant expertis? Nej.

I informationen om Thomas Erikson står att han är ”beteendevetare, föreläsare, ledarskapsutvecklare och framgångsrik författare. Hans förra bok Omgiven Av Idioter har sålt i över 80 000 exemplar.” Gällande titeln beteendevetare är artikeln i Magasinet Filter läsvärd, då Erikson själv hävdar att han ”Dock, eftersom jag förstått att det kan uppfattas på felaktigt sätt, har jag från mitt eget material sedan ganska lång tid tillbaka plockat bort ordet beteendevetare.” Den här utgåvan publicerades 2017, som uppenbarligen är innan ”sedan en ganska lång tid tillbaka”. Hur som helst, beröm till Erikson för att han tar till sig av kritik och anpassar sig därefter.

Ämnet psykopati är ett komplext ämne. Med tanke på slarvet i källhantering, som vi gått igenom under punkt 1 och 2, är det tveksamt om författaren har tillräcklig kunskap inom vetenskaplig metod (som är en grundförutsättning för att kunna skriva bra populärvetenskap) för att sätta sig in i ämnet och skriva en trovärdig bok om det.

5. Har författaren skin in the game? Nej.

Bokens huvudsakliga budskap är, såsom jag läser det, att DISC/DISA-systemet kan användas för att identifiera psykopater i ens närhet. Om det inte är så, är det inte författaren själv som tar konsekvenserna av det utan personerna som felaktigt hobby-diagnostiserar personer i sin omgivning och, i värsta fall, slutar att umgås med dem och/eller baktalar dem som psykopater trots att de inte är det. En stor del av bakgrunden till detta är människors tendens att hålla sig till strikta kategoriseringar av andra, något jag beskriver närmare i ett annat blogginlägg. På så vis är min bedömning att författaren saknar skin in the game. Om bokens innehåll är felaktigt, är det inte han som får ta konsekvenserna av det.

Subjektiv granskning

Nu kommer vi till granskningen av mig själv, mina fördomar och de faktorer som påverkar min bedömning av boken.

1. Känner du till dina fördomar om materialet? Ja.

Jag ska säga det rakt ut: jag är sjukt fördomsfull gällande boken. Vid en första anblick tycker jag att den försöker att väcka sensation och jag får vibbar till Expressen och Aftonbladets löpsedlar i stil med denna:

IMG_1008.JPG

 2. Känner du till vad du investerat i materialet? Ja.

Jag har investerat de skattepengar jag betalat in, som i slutändan nått Uddevalla stadsbibliotek, där jag lånade e-bokversionen av Omgiven Av Psykopater.

Jag har investerat tid på att dels skriva detta blogginlägg, dels uppskattningsvis 100 timmar de senaste månaderna åt att läsa, skriva och tala om DISC-analys och Thomas Eriksons. De flesta av dessa 100 timmar har varit intressanta och lärorika, så det har varit väl investerad tid.

Jag har dessutom investerat en del ”anseende” i att tala emot materialet. Bland annat genom att ställa upp i Magasinet Filter och tala om bristerna i William Moulton Marstons arbete, liksom podcasten Wag The Dog. Det skulle med andra ord vara ett stort steg för mig att erkänna att jag ”har fel”. Mer om det under punkt 5 här nedanför.

3. Känner du till dina fördomar om författaren? Ja.

Om jag är sjukt fördomsfull gällande boken, är det inget mot vad jag är gentemot Thomas Erikson. Jag tror säkert att han menar väl, då han verkar ha med sig en del tråkiga erfarenheter av personer som behandlar honom illa. Men, jag har inget förtroende för hans populärvetenskapliga skrivande. Det är totalt raserat sedan jag läste Omgiven Av Idioter och sedan jag läst hans svar kritiken i Magasinet Filter. Så, det är högst troligt att jag kommer att vara överdrivet kritisk till läsningen av Omgiven Av Psykopater.

4. Känner du till vad dina vänner tycker? Ja.

De personer jag kallar mina vänner har utan undantag varit kritiska till boken. Det gäller även mina tidigare kollegor, som i och för sig mest är psykologer. Så, det står ganska tydligt att jag är påverkad av vad mina vänner och kollegor tycker om boken.

5. Är du beredd på att ”ha fel”? Ja.

Om det finns någon läsare, eller Thomas Erikson själv, som kan komma med relevanta svar på det jag påstått i den här boken, vill jag gärna veta det. I så fall kommer jag att korrigera och erkänna att jag hade fel. Det gällde redan det första blogginlägget om Omgiven Av Idioter där det kom in sakliga anmärkningar på sådant jag förklarat, främst delen om vetenskapsteori. Det ändrade jag. Att det sedan kom in kommentarer som ”kort sagt, gå hem och gör något vettigare än att försöka förstå något du aldrig kommer att förstå. Du är blå, vilket innebär att du aldrig kommer att ändra din åsikt angående något annat än det du själv åstadkommit, om ens det” är i sammanhanget inget jag lägger större vikt vid. Så, du som vill övertyga mig om att det jag skriver är felaktigt, bring it on!

Sammanfattning

Min bedömning, på basis av punkterna på denna checklista, är att man inte ska ta alltför seriöst på innehållet i Omgiven Av Psykopater. Den beskrivs av förlaget som populärvetenskap, inom genren ”personlig utveckling” och står olycklig nog på hyllan över facklitteratur i de bokhandlar jag besökt den senaste tiden (Akademibokhandeln i Göteborg). Den skulle passa bättre på hyllan över fiktion, eller kanske memoarer. Då skulle inte någon läsare får för sig att det är en bok som med rätta kan kallas populärvetenskaplig litteratur.

 Jonas Hjalmar Blom är skönlitterär författare och Leg. Psykolog. Han skriver om sådant han är intresserad av (men inget annat). Du kan kontakta honom genom att klicka här.