Peters Princip - en hierarkisk organisation kommer förr eller senare att bestå enbart av personer som befinner sig på sin inkompetensnivå

IMG_0551.PNG

”Men jag förstår nu... det ekonomiska läget är… ansträngt.”

När Joachim hör på ljudböcker gör han det dubbel uppspelningshastighet för att effektivisera lyssningen. När Lena nu talar är det som om hastigheten halverats. Hennes ord hasar fram i slow motion.

“Och... det... tar... tid… budgeten.“

Joachim verkar ha fått någon slags spasmer i sin ena fot och inte kan hålla den stilla. Den vippar upp och ner i luften.

“Jag sätter ju personalen... främst... Så jag vill fråga...”

Plötsligt får hennes ord fart igen.

“Du är ju den mest erfarna handläggaren här på Förvaltningen. Din kunskap! Du är jätteduktig. Och ambitiös. Du kan så mycket. Och dessutom är du så kunnig!”

Lenas lovord får Joachim att sträcka på sig aning.

“Joachim! Eftersom jag är upptagen med budgetarbetet så kanske du kan ta lite större ansvar… Ja, utan att det går ut över ditt ordinarie arbete.”

Joachims fot vippar snabbare nu. Lena öppnar och stänger spännet på sin Filofax med ett klickande ljud. Som när en klocka tickar ner till en tidsinställd bomb i en actionfilm.

“Jag tänker så här...”

Lena slutar att klicka med spännet. Under en sekund av tystnad bereder Lena ut händerna i luften, som om hon drar längst en osynlig namnskylt. Sedan briserar bomben.

“Joachim Fredriksson. Tillförordnad personalchef!”

Joachims fot slutar att vippa men i stället börjar hans hand att darra. Han håller den mot sitt lår men lyckas inte hålla fingrarna stilla. De trummar mot låret som sprattlande spindelben.

Stycket är hämtat ur min roman Förvaltningen kommer ut på Mondial, våren 2018. Förvaltningen är en komedi om en arbetsplats någonstans i landet.

Huvudanledningen till att jag skrev Förvaltningen är att jag njuter av att skriva. Ska man ägna åtskilliga tusentals timmar åt någonting är det en fördel om man tycker att det är roligt. När jag gång på gång läst om och skrivit om historien har jag lagt märke till att en hel del stycken kan användas för att ge exempel på psykologiska principer.

I den här texten ska du få lära dig en av dem. Nämligen Peters Princip. Namnet kommer från dess upphovsman, Dr. Laurence J. Peter (och ska alltså inte blandas ihop med karaktären Peter i Förvaltningen).

Peters princip innebär att alla medarbetare i en hierarkisk organisation kommer att befordras ända tills de når sin inkompetensnivå. Anledningen till detta är att man vill befordra de medarbetare som presterar bäst eller har längst erfarenhet.

  • Den säljare i ett team som presterar bäst blir ofta befordrad till teamledare.
  • Den som jobbat längst i en butik blir ofta befordrar till butikschef.
  • Den lärare som presterar bäst blir ofta befordrad till rektor.
  • Den designer eller copywriter som presterar bäst blir ofta befordrad till art director.
  • Den sjuksköterska eller läkare som har längst erfarenhet blir ofta avdelningschef.
  • Den handläggare som presterar bäst blir ofta chef med personalansvar, precis som i exemplet med Joachim.

Exemplen kan göras många. Och vi ska gå lite djupare. Tänk er följande:

En medarbetare, som Joachim i exemplet ovanför, anställs för en typ av uppgift. I Joachims fall innebär det att vara handläggare. Joachim trivs bäst med att skriva PM och något sämre med att samtala med medarbetarna. Så länge Joachim får vara handläggare och ägna sig mest åt styrdokument och riktlinjer, är allt frid och fröjd. Men, så kommer dagen då chefen Lena behöver avlastning med personalfrågorna. Att Lena själv blivit befordrad råna personalchef till förvaltningschef, är bara ett ytterligare exempel på Peters Princip. Som vi kan höra anser Lena att Joachim både är ”jätteduktig” och ”ambitiös” och att han ”kan så mycket”. Och, vänta, dessutom tycker hon att han är ”kunnig”. Att Lena ger feedback i så vaga termer är ämne för ett annat blogginlägg.

Joachim är alltså bra på en typ av uppgifter, men blir befordrad till att utföra andra typer av uppgifter. Han är duktig på att handlägga ärenden men blir befordrad till att hantera personalfrågor. Hur det går? Det får nu läsa i Förvaltningen. Men jag kan ge en hint om att Joachim hamnar i hetluften direkt, när prao-eleven Niklas hamnar i en dispyt med IT-Thomas, vilket leder till et krismöte...

Alltså. Peters Princip gör gällande att i en hierarkisk organisation kommer varje anställd att befordras till sin inkompetensnivå. Det finns två konsekvenser av detta.

  1. Med tiden kommer varje anställd att stanna på en nivå som är högre än den har kompetens för.
  2. Med tiden kommer en organisation enbart att bestå av medarbetare som inte har kompetens för att klara av de uppgifter de ska utföra.

Det behöver väl knappast tilläggas att detta inte är att rekommendera. Det kommer att bidra till att såväl medarbetarna själva upplever ett lägre välmående, som att organisationen som helhet fungerar suboptimalt.

Så, vad kan man göra för att förhindra Peters Princip från att underminera allt arbete i stora organisationer? Klokare människor än jag har tänkt på detta. Bland annat psykologen Björn Hedensjö som skrivit om det i Metro. Och forskare som ägnat sig åt att besvara frågan har kommit fram med en något okonventionell lösning. Nämligen att lita på slumpen!

Tre klyftiga Italienare vid universitetet i Catania gjorde en datorsimulering av Peters Princip (det är troligtvis svårt att få med organisationer i ett regelrätt experiment). Resultatet visade att det finns två sätt att undvika den.

  1. Att befordra medarbetare helt slumpvis.
  2. Att växelvis befordra de medarbetare som presterar bäst respektive sämst.

Detta kommer att göra att organisationen på sikt består av medarbetare som faktiskt är kompetenta nog att utföra sina arbetsuppgifter. För detta fynd belönades forskarna med 2010 års IG Nobelpris.

Det är väl optimistiskt att tro att en chef, med de normer som råder, ska kunna försvara att den befordrar den medarbetare som presterar sämst.

Min vän Erik Björnson är chef över en grupp medarbetare i en typiskt hierarkisk organisation. Han har förstått att slumpen ibland är chefens bästa vän. Han tillämpar ”management by tärningskast” och låter slumpen avgöra exempelvis vilken medarbetare som ska få åka på utbildning. Det är både rättvist och tidsbesparande. Och nu kan Erik dessutom backa upp det med forskning. Jag råder er andra, chefer eller ej, att ta en funderare över hur det ser ut i er organisation.

Det här blogginlägget är en del i en serie artiklar jag skriver för att beskriva olika fenomen som finns gestaltade i min roman "Förvaltningen - En roman om offentlig sektor". Dels för att läsaren ska kunna fördjupa sig inom de ämnen som romanen kritiserar och ironiserar kring, och dels för att skapa intresse och uppmärksamhet för Förvaltningen.

Dessa blogginlägg berör Putts Lag, Peters Princip, Parkinsons Lag, Färgkodning enligt DISA och Neurotrams.

Om du vill kontakta mig, klicka här.

Om du är intresserad av Förvaltningen, klicka här.