Offentliga toaletter lockar fram något vackert hos människan

IMG_0473.JPG

De finns på ett köpcenter eller resecentrum nära dig. De offentliga toaletterna. Nej, nu ska jag inte skriva om deras sunkighet eller spekulera i hur många barn resp. heroinister som skapats innanför dess väggar genom åren. Jag ska i stället dela med mig av något jag noterat. Hur de lockar fram en vacker sida av mänskligheten: det tjusiga socialpsykologiska fenomenet reciprocitet. Vetskapen om att goda handlingar ofta besvaras med goda handlingar. Med andra ord, som man ger får man också tillbaka. 

Många av de offentliga toaletterna har ett myntinkast vid sidan av dörren. Det får givetvis konsekvensen att man, i denna myntlösa tillvaro, står och kniper utanför dörren och i slutändan rusar in på närmaste pizzeria för att låna deras toalett. De mer progressiva toalettadministratörerna har ersatt myntinkastet med nån slags teknisk mojäng som är kan styras med sms.

Oavsett vad, så märker jag av en slags motvilja, både hos mig själv och andra jag talat med saken om, till att betala för något så mänskligt som ett toalettbesök. Ibland, när jag är på det humöret, förbannar jag den massiva konspiration som lagstadgande enheter och toalettägarna utgör. De som skapat ett samhälle där det är avgiftsbelagt att gå på toaletten och där man blir bötfälld om man gör det ute i det fria. Alltså ett tydligt moment 22. Då jag står nödig utan kontash (ja, det är ett ord jag nyligen lärt mig, läs mer här) eller telefon måste jag gå iväg, men går jag blir jag mer nödig.

Men, säg det samhällssystem som inte motarbetas av dess mer rebelliska medborgare. De offentliga toaletterna har nu blivit någonting att enas kring. I stället för att slå igen dörren låter man den stå lätt på glänt eller, vid behov, lägger dit en improviserad dörrstoppare så att den inte går igen. På så vis skapas en gemenskap toalettbesökare emellan. En känsla av att tillhöra en revolutionär gerilla som inte nöjer sig med att vara passiva åskådare till den mardrömslika utveckling vi ser.

Givetvis finns det bakåtsträvare. Personer som stänger igen så fort de bara kan, framför näsan på ensamstående mammor och deras diarrélidande trillingar och kutryggade pensionärer med överaktiv blåsa. Det, mina vänner, är ondska. Men, de flesta av oss inser att goda handlingar sprider sig likt ringar på vattnet. En god handling föder en annan, och voilà kära vänner, snart har vi fred på jorden.

Det tänkte jag på, när jag satt och väntade på tåget på Göteborgs Centralstation en söndag i Februari.