Medborgarlön – Bra eller anus?

IMG_0244.JPG

 Älskling, vart är vi på väg?!

Jag tänker en hel del på framtiden. Vi är mitt inne i det som kallas den digitala revolutionen. En tid som är mer omvälvande än vi kanske inser när vi är mitt i den. Fler jobb blir automatiserade, eftersom artificiell intelligens överträffar människans förmåga på område efter område. Inom kort kan vi komma att nå utveckla en superintelligens. Alltså en intelligens som överträffar mänsklighetens intelligens. Något Nick Bostrom förklarar snitsigt i sin bok med samma namn: SuperintelligensEn sammanställning av de 352 ledande forskarna inom området artificiell intelligens och maskininlärning visar att de flesta tror att maskiner kommer att överträffa människor inom alla områden inom 45 år. Man ska vara skeptisk till så kallade experter. De har en tendens att vara insnöade på just sitt ämne och glömma att det finns en värld utanför deras tankebubbla. Men, en sak kan vi vara säkra på: det kommer att hända en hel del inom relativt kort tid.

Flera av mina kommande noveller (som publiceras i min podcast) berör ämnet. Inte så mycket tekniken i sig, utan snarare hur vi människor ska hantera tillvaron när våra arbetsuppgifter blir ersatta av robotar. Jag är skeptisk till att vi ska skapa meningslösa arbetsuppgifter enbart för att ha något att göra. Då tror jag starkare på att var och en av oss ska få möjligheten att uppnå vår fulla potential utan såna fåniga påhitt som arbetstider, anställningsavtal och chefer.

Det är där medborgarlön, eller basinkomst, blir intressant.

I korthet innebär basinkomst att varje medborgare i en nation ska få en summa pengar från staten enbart för att finns till. Utan krav på motprestation. Som en lön för att vara medborgare i landet. Det låter som en utopi och har varit fram tills idag. I takt med att de ekonomiska, administrativa och industriella systemen effektiviseras nog för att göda och föda hela mänskligheten, och med att människor blir onödiga som arbetskraft, är basinkomst en mer rimlig och möjlig idé än någonsin. En del länder har inlett seriösa försök. Bland annat:

  • I Finland får sedan årets början 2000 slumpvis utvalda personer €560 per månad, utan att deras skatt påverkas, att göra vad de vill för. De behöver inte göra någon form av motprestation, mer än att stanna i landet. Det funkar alltså inte att dra till Bali och fortfarande casha in sin basinkomst. Tanken med experimentet är att se hur människorna beter sig. Vad de lägger sin tid på. Om de försöker att skaffa jobb. Om de bara latar sig. Några inledande anekdoter visar exempelvis att Sini Marttinen tycker att det ”är skönt att slippa blanketthelvetet” och har startat upp sin firma igen. Likaså Juha Järvinen som börjat tillverka helschyssta trummor. Samtidigt kan vi se att en medborgarlön inte hjälper Liisa Ronkainen att få in en fot i modebranschen. Nej, basinkomst är knappast någon dunderkur för att människors drömmar ska besannas.
  • I Holland finns statligt stöd för att kommuner ska få utveckla sina egna varianter av basinkomst och ersättning utan motkrav. Grundpremissen är att kommunerna ska genomföra randomiserade kontrollerade experiment (Vetenskapsmannen i min jublar) för att testa fram den lösning som har bäst effekt på viljan att ge sig ut på arbetsmarknaden. Här är alltså syftet uppenbart: basinkomsten ska peppa människor att skaffa eller skapa jobb. Såsom Sini Marttinen i Finland är ett gott exempel på.
  • I Kenya pågår ett unikt experiment. En hel befolkning i en by, 95 vuxna personer, får en summa pengar varje månad. Vanligtvis, som i Finland, delar man ut pengarna till slumpvis utvalda personer över hela landet. Det innebär att du kan få basinkomst medan din granne tvingas knega. Det kan skapa en del sociala slitningar människor emellan, då vissa anser det orättvist. I det Kenyanska experimentet får alltså rättvisan råda. Alla i byn får samma summa pengar under hela 12 års tid. Även här har en del anekdoter samlats in. Exempelvis Milka som köpte ett fiskenät för hela sin första medborgarlön, eller Frederick som betalade skolavgifter för sina barn. Genomgående var att basinkomsten hjälpte dem att ta risker de annars inte varit beredda att ta. Exempelvis utbilda sig eller starta upp affärsverksamheter.
  • En höjdare i Hawaiis lokala regering, Chris Lee, skrev nyligen i en Reddit-post som föregick hans  så kallade House Concurrent Resolution 89 att Hawaii ska ta nästa steg mot en basinkomst för alla dess invånare. Det förstärker min bild av Hawaii som en progressiv stat. De var även den första staten som bestämde sig för att följa Paris-avtalet och därmed gå tvärt emot Donald Trumps beslut att låta USA träda ur avtalet. Om det verkligen blir en basinkomst i Hawaii återstår att se. Men, det första steget är nu taget. 

Däremot blev resultatet i folkomröstningen i Schweiz negativt.  Med övervägande majoritet. Kanske det är så att basinkomst är en skön idé när man tänker på den, medan den inte är lika lockande då verkligheten tränger sig närmare?

Jag upplever hur som helst att det är ett ämne som många är intresserade av. De senaste åren har också ämnet dykt upp i en del samtal jag varit med i. Den grundläggande frågan är alltid: ”Är medborgarlön bra eller dåligt?” Svaren brukar bli antingen ”Ja! Fantastiskt, då kan människor göra det de verkligen vill!” Eller ”Fy faan, ska vi skattebetalare pröjsa en massa lata soffliggare?!

Det är en fråga som kan besvaras ur så många olika perspektiv. Därför är det alltför enkelt att ställa frågan på det viset. Jag har själv bara kunnat besvara den ur min egen snäva synvinkel, nämligen den psykologiska. Men, nu när jag har en hel blogg att använda mig av, tar jag mig friheten att bredda mitt perspektiv och försöka mig på en mer nyanserad bild av basinkomst. Alltså besvara frågan om huruvida basinkomst är bra eller dåligt, ur flera olika perspektiv.

Nu kör vi.

Det ekonomiska perspektivet

Ekonomer har en tendens att vara i en fantasivärld där människor är rationella och där man på förhand har kännedom om alla de variabler som påverkar ett händelseförlopp. Så, därför är det fullt förståeligt att en av de mest genomtänkta ekonomiska kalkylerna som gjorts på basinkomst är en simulering och inte ett experiment. En simulering är ett enda stort antagande. Det kan visserligen vara välgjort. Men, en simulering lyckas sällan få med de aspekter av verkligheten som faktiskt påverkar utfallet, såsom ett experiment ute i verkligheten får. Att göra en simulering är ungefär som att lösa ett relationsproblem genom att skapa två karaktärer i tv-spelet The Sims och låta händelseförloppet utgöra guidning för ens verkliga beteende. Att göra ett experiment är i stället att undersöka hur ett antal verkliga människor hanterar problemet (givetvis med randomisering en kontrollgrupp und so weiter, helt enligt konstens alla regler).

Men, med det sagt, har ekonomer åtminstone gjort seriösa simuleringar. Exempelvis OECD publicerade en maffig simulering av hur basinkomst skulle komma att påverka inkomstnivå och nivå av fattigdom mellan olika grupper av människor i Finland, Frankrike, Italien och Storbritannien. Man gjorde det genom en serie antaganden som plitades in i en ekvation, som sedan presenterades i snitsiga tabeller. Hela rapporten finns här.

I korthet gick det ut på att klumpa ihop ländernas respektive utgifter på socialbidrag och statliga förmåner, typ barnbidrag, studiebidrag, bostadsbidrag osv. och dela den summan på antalet medborgare, radera skattefria förmåner och voilà: vi har en summa som skulle kunna utgöra basinkomst. I Finland blev den summan €527, i Frankrike €456, i Italien €158 och i Storbritannien £230. Med andra ord, en basinkomst grundad på ländernas nuvarande utgifter för bidrag, skulle skilja sig ganska mycket.

Slutsatserna säger att (om simuleringen vore verklighet, vilket den inte är eftersom verkligheten är mer komplex än en simulering) så skulle:

  • Summan för basinkomsten skulle hamna under den beräknade gränsen för fattigdom i samtliga länder. 
  • Den totala fattigdomen skulle öka i samtliga länder.
  • Barnlösa par, barnfamiljer och studerande skulle gynnas mest, rent ekonomiskt.
  • Singelhushåll skulle missgynnas ekonomiskt.

Slutsatsen i OECD-rapporten säger att ”an unconditional payment to everyone at meaningful but fiscally realistic levels would require tax rises as well as reductions in existing benefits, and would often not be an effective tool for reducing income poverty"

Det kan alltså tolkas som att nationerna (Finland, Frankrike, Italien och Storbritannien) idag inte har råd att betala en basinkomst som alla dess medborgare skulle kunna överleva på.

Men, OECD är inte de enda som räknat på detta med basinkomst.  Även Roosevelt Institute har intresserat sig för ämnet. Deras simulering (ja, de ägnar sig också åt sådant i stället för att bege sig ut i verkligheten) bygger på tre scenarion. Att alla vuxna amerikanska medborgare får 1) $1000 per månad, 2) $500 per månad, eller 3) att alla barn får $250 per månad i en saftigare form av barnbidrag. Insatsen skulle finansieras genom en skattehöjning på några procent för de rikaste medborgarna. 

Oavsett vilket av dessa scenarion, så är författarna av artikeln optimistiska. De menar att ekonomin i USA kommer att växa tack vare en basinkomst. I scenario 1 skulle den rent av växa med 12.56% de kommande åtta åren, vilket påstås vara detsamma som $2.5 biljoner. Mycket pengar. 

Ok, det råder delade meningar bland ekonomerna. Nu vidare till filosoferna.

Det filosofiska perspektivet

Faktum är att det genom århundraden mest varit filurer som kategoriserats som filosofer som fört fram tankarna på basinkomst. En av de första lär ha varit Aristoteles. Men han lär å andra sidan ha varit först med det mesta så det är knappast någon överraskning. En annan som funderade på det var Thomas Paine. I slutet av 1700-talet föreslog han att varje medborgare borde få en klumpsumma vid sin myndighetsdag. För att liksom ha ett startkapital i vuxenlivet. Den skulle finansieras av en saftig arvsskatt. Alla skulle därför ärva av alla, vilket skulle gynna fler. Lek med tanken:

Du är 17 år och ser fram emot din kommande 18-årsdag. Vardagen går sin gilla gång. Intrigerna på din gymnasieskola är visserligen inte lika smaskiga som i tv-serien Skam, men de duger. Du ser fram emot att få gå ut och köpa alkohol, lagligt, för första gången. Förra veckan läste du en löpsedel om att arvsskatten från Michael Nyqvists och Pieter Wallenbergs dödsbon kommit in, vilket gör att arvsskatten detta kvartal blir rekordstort. Det innebär att din myndighetsdagspeng uppgår till hela 7 miljoner kronor. Snacka om att det blir du som bjuder i baren på Statt på lördag!

Nja, kanske hade det blivit något i den stilen om Thomas Paines idéer blivit verklighet. Nu finns det uppdaterade tänkare som inte tycker att arvsskatt är rätt väg att gå, utan snarare det som kallas ”Land Value Taxation”, LVT eller svenskans markvärdesskatt. Det är en idé som gör att ett av de främsta argumenten mot skattefinansierad basinkomst faller. Nämligen det att ”vi skattebetalare minsann inte ska finansiera en massa soffliggare!”. Grundtanken med LVT är 1) att markegendom är en ändlig resurs, och 2) att all markegendom vid något tillfälle erövrats med våld. Det innebär att den som idag råkar äga markegendom, gör det med blodiga händer och därmed, rättmätigt, borde betala en viss skatt. Denna skatt skulle då finansiera basinkomsten. Det skulle innebära ett steg ifrån det vi idag beskattar, exempelvis inkomst (vilket jag personligen tycker är en löjlig sak att beskatta). De som tänkt riktigt hårt på detta upplägg menar att vi, håll i er nu, skulle kunna instifta en internationell LVT som skulle fördelas rättvist vilket skulle innebära att alla medborgare på hela jorden fick en basinkomst (!). Tjusig tanke.

Filosoferna verkar alltså till skillnad från ekonomerna mena att en basinkomst visst är möjlig. Det enda som behövs är att världens länder kommer överens om ett gemensamt LVT-system som finansierar en global basinkomst för alla jordens medborgare. Fram med fredspipan!

Tack filosoferna. Vidare till folkhälsovetarna.

Folkhälsoperspektivet

God folkhälsa är en typiskt bra sak. Om folk struntar i att röka, bli feta, få diabetes och dricka sprit, sparar samhället en summa som troligtvis skulle fylla farbror Joachims pengabinge flera gånger om (obs, min gissning, ej vetenskapligt belagt).

En vanlig invändning mot basinkomst är just folkhälsoperspektivet. Och, mer specifikt, farhågan att människor skulle slösa bort alla sina pengar på sprit, tobak och dålig mat. Det skulle i sin tur göra att sjukdomarna och sjukvårdskostnaderna skulle öka och att vi inom kort skulle vara i ett lägga där vi inte längre har råd att betala basinkomst samtidigt som människor vant sig vid att supa, röka och äta skräpmat. En negativ spiral det inte krävs att man är en domedagsprofet för att kunna föreställa sig. Men, det finns ett problem med denna negativa spiral. Den stämmer bara delvis.

De anekdoter som kommit in från exempelvis Finland och Kenya som jag beskrev här ovanför, talar inte om någon ökad alkoholkonsumtion. Dessutom finns välgjord forskning på något som är snarlikt basinkomst, nämligen ”cash transfer” som innebär att man får en summa pengar, öronmärkta för att täcka basbehoven för mat, sjukvård och hushålls. En meta-analys sammanställde studier från bland annat Marocko, Mexico och Filippinerna, som undersökt om konsumtion av alkohol och cigaretter förändras vid utbetalning av pengar utan krav på motprestation.

Slutsatsen i meta-analysen talar sitt tydliga språk:

”no evidence—despite claims in the policy debate—that the transfers induce increases in spending on temptation goods, such alcohol and tobacco. Thus, on net, the available evidence implies cash transfer programs do not induce the “bad” behaviors that are often attributed to them in the policy space”

Ännu en meta-analys, av forskare i Chicago , drar slutsatsen att:

”A growing number of studies therefore indicate that concerns about the use of cash transfers for alcohol and tobacco are unfounded.” 

Men, rökning och alkohol är ju inte allt. Även kost bidrar till ett hälsosamt leverne. Mänskligheten står idag inför det prekära problemet att fler lider av fetma än av undervikt. Trendens tycks vara att människor, när de får lite större inkomst (i kombination med att stora livsmedelsföretag etablerar sig i fattiga länder) skiftar sin konsumtion till processade produkter späckade med fett, socker och salt, vilket gör att de triggas att äta för många kalorier men ändå får i sig för få näringsämnen. Paradoxen blir då att människor är feta och undernärda. Vad en basinkomst skulle innebära för människors matval är svårt att säga. Men det finns en del trender. Exempelvis i Brasilien där familjer som tar emot pengar i programmet ”Bolsa Familia” som är en variant av cash transfer (som jag beskrev högre upp i posten). Där saker man att fattiga familjer främst spenderar sina pengar på glass, läsk och kakor. Att Brasiliens andel feta har ökat med 153 % sedan 1980 är inte Nestlé, Unilever och Pepsi och andra matgiganter som subventionerar dessa varor, så noga med att påpeka.

Kan vi tolka detta som att en basinkomst inte skulle göra oss till kedjerökande alkoholister, men kanske feta och undernärda? Nja, det är en lite väl extrem tolkning. Men, vad skulle vi göra med vår tillvaro? Kanske psykologin kan besvara den frågan.

Det psykologiska perspektivet

Det är lätt att tro att det enda som motiverar människor är yttre faktorer. Att tjäna ihop till det man behöver. Mat på bordet och tak över huvudet. Nyckelring från Gucci och charterresa Cypern på semestern. Skull det då innebära att en basinkomst skulle stjäla motivationen från människor genom att uppfylla deras basbehov och därefter göra dem till lealösa grönsaker liggandes på sofflocket resten av sina mediokra liv?

Jag har skaplig koll på ämnet psykologi efter att ha spenderat oskäligt många timmar med att läsa på om ämnet. När det gäller mänsklig motivation stämmer det inte alls att det bara är yttre faktorer eller direkt överlevnad som är motiverande. Faktum är att människor bara anstränger sig för yttre aspekter upp till en viss gräns. Men, om de anstränger sig av en inre drivkraft kan de göra det hur länge som helst. Det är något som beskrivs i ”Self-Determination Theory” av psykologiforskarna Deci & Ryan och har populariserats av Daniel Pink i Drive. Sammanfattningen är att mänsklig drivkraft måste uppfylla tre kriterier för att vara total:

  • Autonomi: vi behöver få ha självstyre och oberoende i våra uppgifter.
  • Skicklighet: vi behöver uppleva att vi är kompetenta och utvecklas i det vi gör.
  • Syfte: vi behöver uppleva att det vi gör fyller ett syfte, antingen för oss själva eller för andra.

Min erfarenhet är att traditionella anställningar inte innehåller dessa tre komponenter. Antingen är det en chef som inkräktar på din autonomi, ett osynligt tak som hindrar din utveckling till att bli skickligare, eller en total frånvaro av vettigt syfte med arbetet. Baserat på detta kan vi därför anta att basinkomst skulle möjliggöra för människor att göra saker som uppfyller dessa tre kriterier. Tyvärr verkar inte några experiment ha genomförts på de psykologiska effekterna av basinkomst. Det närmaste vi kommer är försöken som pågår i Finland och som startas upp i Holland. Vi väntar med spänning.

Så, även från det psykologiska perspektivet är basinkomst en bra grej. Även om vi så klart väntar med spänning på att resultaten från de Finländska studierna ska ge en hint om vad basinkomst verkligen gör med människor, rent psykologiskt.

Det ekologiska perspektivet

Växthuseffekten är en realitet, vad än en random medlem ur Facebook-gruppen ”Make America Great Again!” säger. Och det verkar inte som att vi, trots 2-gradersmål och diverse klimatavtal, lyckas göra så mycket åt det. Vi människor är fast i våra invanda mönster. Kanske basinkomst är svaret även på hållbarhetssfinxens gåta?

Den globala ekonomin är beroende av industrier och konsumtion som utarmar naturliga tillgångar och förpestar miljön. I många länder är människor beroende av dessa industrier för sin överlevnad. Samtidigt blir medelklassen större över hela världen. Och med medelklass kommer ekorrhjulskutandet för att komma över bilar, elektronik, billiga kläder och exotisk mat, såsom wok med jumboräkor från thairestaurangen runt hörnet. De enda som egentligen har råd att göra något åt utvecklingen är de riktigt rika, men de flesta av dem saknar incitament för att göra det. De kan köpa solenergi, ägna sin åt molnsprängning och köpa sig en söderhavsö medan resten av världen förpestas och deras sopor transporteras med fraktfartyg över hela världen till ett värmeverk i Stenungsund.

Så, kanske en basinkomst skulle möjliggöra för alla, såväl fattiga, medelklass och rika, att få det andrum som behövs för att inse situationen för planeten och enas i ett försök att förbättra den. Som Timothy Roscoe Carter säger:

”We cannot begin the work of healing Earth until we divorce survival from work and compensate everyone for the costs of the cleanup. A basic income will not by itself fix the environment, but it is necessary to begin the work.”

Så även ur det ekologiska perspektivet är basinkomst en bra idé.

Genusperspektivet

När jag studerade på universitetet hade jag ett ess i rockärmen vid seminarier. Varje gång diskussionen tystnade och jag insåg att jag inte sagt tillräckligt ställde jag frågan ”hur kan vi förklara detta ur ett genusperspektiv?” Vilket fick seminariet att blossa upp. Nu ställer jag samma fråga: ”Hur kan vi förklara basinkomst ur ett genusperspektiv?” Så här:

Patriarkatet har genom historien gjort att världens rikedomar fallit i händerna på män. Det har hindrat kvinnor från att utbilda sig och förverkliga sina drömmar. I stället har de tvingats in i en tillvaro där de är underställda männen. De har tvingats ägna sig åt låglönejobb, hushållsarbete och vårdsysslor. De har blivit ekonomiskt beroende av högavlönade män, som tvingat dem till diverse otrevligheter såsom mikromat, Tipsextra och långt mycket värre saker än så.

En basinkomst skulle ställa allt detta på ända. Kapital skulle skjutas från män till kvinnor och utgöra det optimalt jämställda samhället där alla fick lika mycket oavsett genustillhörighet. Det skulle inte spela någon roll om du identifierade dig som man, kvinna eller något däremellan. Kvinnor skulle kunna lämna sina män, om de så ville det, utan att fjättras vid de bojor som utgörs av tusenlappar, omöjliga att slita sig loss från.

Tja, när man ser basinkomst på det sättet, verkar det riktigt vettigt. Men, vad skulle alla religiösa säga om basinkomst?

Det religiösa perspektivet

Jag är varken konfirmerad eller döpt. Men som ateist tycker jag att det är viktigt att ha ett öga på vad alla kristna, muslimer eller andra trosbekännare tycker och tänker. Nu är jag medveten om att det är något klantigt att klumpa ihop flera religioner under denna rubrik, men låt gå.

De stora religionerna har som gemensam nämnare att man offrar någonting (pengar, tid, förnuft eller alla tre) för att få någonting tillbaka (frälsning i livet efter detta, ett socialt sammanhang eller ångestlindring). Dessutom innehåller de ett virrvarr av ritualer och högtider. Det är ramadan, det är påsk, det är morgonbön, det är allhelgonahelgen, det är midvinterblot, det är meditationsstunder, det är marschaller formade i märkliga mönster och svarta kåpor.

En medborgarlön skulle göra att de som är lagda åt det religiösa hållet, oavsett religion, kunde ägna sig åt sina ritualer på heltid. Oavsett om det gäller att stå i kassan på Pingstkyrkans Second Hand eller att bygga ett kloster med sina bara händer. Dessutom kunde kanske kyrkan, som under de senaste millennierna norpat åt sig en och annan krona från befolkningen, vara med och finansiera basinkomsten. Det skulle bli en slags retroaktiv skatteåterbäring i samma andra som markvärdesskatt.

Dessutom, står det inte någonstans att Jesus mättar tusen munnar med en fisk, eller liknande? Är inte basinkomst vårt tids fisk, som kan mätta de tusentals, miljontals, rent av miljarder, munnar som hungrar efter både mat och mening i tillvaron? Ja, även ur det religiösa perspektivet ter sig basinkomst som en bra sak.

Basinkomst: Bra eller anus?

  • Rent ekonomiskt är det en dålig ide om det skulle göras som OECD’s simulering men en bra idé om det skulle bygga om Rosevelt Institutes simulering.
  • Om hela jordens befolkning kom överens om en LVT, skulle vi kunna införa en internationell basinkomst, enligt filosoferna.
  • Folk skulle troligtvis inte röka och supa upp hela sin basinkomst.
  • Människor skulle troligtvis kunna hitta något annat än arbete att motivera sig med om basinkomst betalades ut.
  • Hållbarhetsmässigt skulle en basinkomst kunna innebära en början på någonting nytt.
  • Basinkomst skulle, ur ett genusperspektiv, innebära den ultimata jämställdhetsåtgärden.
  • Basinkomst skulle göra att alla religiösa där ute kunde gå all in på sin tro.