Presenters Paradox - När givare och mottagare har olika perspektiv

IMG_0129.JPG

Såhär inför jul passar jag på att damma av den första bloggposten jag skrev för Psykologifabriken, i något omarbetad version. Det handlar om ett konsumtionspsykologiskt fenomen som kallas Presenters Paradox eller presentparadoxen på svenska. Det innebär att givar och mottagare av en present, bedömer värdet på den enligt olika premisser.

Nu, fem år senare, är det här ett av de fynd som utgör en aspekt av min kommande roman som går under arbetsnamnet Gender Reveal Party. Om du vill se hur det arbetet, och annat i mitt skrivande, fortskrider kan du kika på mitt Instagramflöde.

Under min studietid var jag plasmagivare. Åtminstone under de perioder mina blodvärden var bra, jag inte varit på utlandssemester eller hade nya sexpartners. Blodcentralen är nämligen noga med det, vilket ju är fullt begripligt. Hur som helst, ibland begav jag mig till blodcentralen för att lägga mig på en brits, bli stucken med nål, tappad på blodplasma och samtidigt ompysslad av trevlig sjukvårdspersonal.

Vid det tillfälle jag nu ska berätta om visste jag hur det hela gick till. Den sugrörstjocka slangen hade tryckts in i mina vener säkert tjugo gånger så jag började bli van. Jag brukade morsa på personalen, ta en kaffe från kaffemaskinen och lägga mig på britsen där jag sträckte fram min högra arm med uppkavlad ärm.

En gång hände någonting. Sjuksköterskan var ny och nervös, eller så hade hon druckit några stora koppar espresso på fikarasten. Hur som helst var hon något darrig på handen och råkade sticka nålen fel. Blodet sprutade upp på min tröja och gjorde min vita t-shirt rödprickig. Jag tog det hela med ro och försäkrade om att det inte var några problem. Genast kom flera sjuksköterskor för att tvätta min tröja, sätta på plåster och lugna ned alltsammans. Resten av plasmagivningen flöt på fint, även om jag inte såg till den darrhänta sjuksköterskan på en lång stund. Men, sedan bad hon om ursäkt och berättade, något generat, att hon skulle ordna med ersättning för min t-shirt.

Innan jag lämnade blodcentralen kom så sjuksköterskan med flera gåvor. Hon hade rotat i Blodcentralens förråd. Jag fick en tygkasse, biobiljetter och en porslinskopp. Fina gåvor och jag var mer än nöjd. Som om det inte vore nog räckte hon slutligen över en bläckpenna med blodcentralens logotyp. Jag borde väl ha varit nöjd. Det var bara det att den sista gåvan, pennan, kändes löjlig i sammanhanget.

Och, jag hade genomlevt ett lysande exempel på just presentparadoxen. Saken är nämligen den, att givare och mottagare ofta har olika perspektiv på om fler gåvor verkligen är bättre.

Sjuksköterskan menade säkert väl då hon trodde att fler saker skulle göra mig mer nöjd. Hon hade en additiv syn och såg det totala värdet av ersättningen som summan av varje liten del. Alltså, hon trodde att pennan gjorde att det totala värdet ökade. Det är också det vanliga perspektivet en givare har då information eller ett erbjudande ges.

För mig som mottagare innebar dock fler saker att det totala värdet uppfattades som mindre. Mottagaren har ofta en holistisk syn på erbjudande och information och ser det genomsnittliga värdet. Pennan gjorde alltså att det genomsnittliga värdet sjönk för mig.

Fenomenet grundar sig alltså i att givaren och mottagaren har olika perspektiv på hur erbjudanden värderas. Det tycks gälla både för fysiska produkter och för information. Visst verkar det förnuftigt att fler gåvor gör mottagaren gladare, liksom att mer information gör väljaren mer säker. Presentparadoxen visar dock att människan inte alltid tänker som vi tror att hon tänker. Den som sätter ihop ett erbjudande bör se på det ur mottagarens ögon och med ett holistiskt perspektiv. Se erbjudandet som en helhet i stället för att addera varje enskild del i tron att erbjudandet värderas högre.

Oavsett om du ska ge bort julklappar till dina vänner eller sätta samman ett erbjudande för dina kunder är vetskapen om hur mottagaren värderar alltsammans viktig att ta hänsyn till. Ett hett tips är att fokusera på vad som verkligen skapar värde för mottagaren, och utesluta det andra. ”Less is more” är ett klassiskt begrepp som varje givare av blodplasma, information och erbjudanden bör känna till.