Jouissance 2017: 3 böcker som gett mig intellektuella orgasmer det senaste året

IMG_0274.JPG

Såhär när året går mot sitt slut ska inte jag spela svår och förneka att det finns en skönhet i att summera de senaste 365 dagarna.

Den mesta av min vakna tid spenderar jag med att skriva och läsa. Helt enkelt för att det är bland det mest njutbara och samtidigt meningsfulla jag vet. Fransmännen har ett ord som heter jouissance som översätts med ”fysisk eller intellektuell njutning, förtjusning eller extas; en orgasm”. Jag har aldrig fått en fysisk orgasm av en bok. Men när jag läser och skriver får jag ibland en känsla i kroppen som är att likna vid en intellektuell orgasm. Vågor av njutning som sköljer både över och igenom mig gång på gång. Det är härligt. Och en anledning till att jag läser så mycket facklitteratur. 

Här kommer en liten sammanfattning av 3 böcker som gett mig denna form av njutning det senaste året. 

Konsten att förutsäga framtiden : en bok om superprognostik

Philip E. Tetlock är en sådan forskare som är noga med att hålla sig till sitt forskningsområde och inte sväva ut. Han säger helt enkelt bara sådant han har belägg för att säga, och säger inte mer än så. Det är stort. Och det gör att han, när han väl skriver en bok, är värd att tas på allvar. En av hans första forskargärningar var att klargöra, bortom allt rimligt tvivel, att så kallade ”experter” sällan är bättre än slumpen på att bedöma sannolikheten för händelser. Exempelvis att börsmäklare eller politiker med lång erfarenhet ofta är sämre på att bedöma sannolikheten för framtida händelser, exempelvis en börskrasch eller ett valresultat, än slumpen. Det är med andra ord bättre att singla slant än att lyssna på en expert.

Men, det finns bättre sätt än att singla slant för den som vill göra bedömningar om framtida händelser. I Konsten att förutsäga framtiden sammanfattar han den forskning han bedrivit sedan början av 1980-talet på ämnet superprognostik. Eller, hur människor kan bli bättre på att förutsäga framtida händelser. Ni som tror att ni ska kunna förutsäga vilket lottnummer som ger storvinst kommer dock att bli besvikna. En av de viktigaste lärdomarna från Tetlocks forskning är att man inte kan förutsäga allt, men man kan förutsäga vissa händelser med stor säkerhet. Och, inte minst, vi kan alla bli bättre på att göra prognoser om framtiden.

Min stund av jouissance kom främst när jag insåg att superprognostik är något var och en kan lära sig genom en strukturerad metod. Det handlar (i stora drag) om att ställa rätt sorts frågor, ta reda på basfrekvens från liknande historiska fall, att inte låta sin intuition väga särskilt tungt, och att hela tiden uppdatera sin prognos när ny information tillkommer. Jag har roat mig med att ta mig an vissa frågor i Good Judgement Open som är en öppen tävling för framtidsprognoser.

Homo Deus: En kort historik över morgondagen

Vi kan som sagt inte säga något med säkerhet om framtiden. En som gjort en välgrundad gissning är Yuval Noah Harari. Han sammanfattade mänsklighetens utveckling fram till idag i sin första bok Sapiens: En kortfattad historik över mänskligheten och Homo Deus kommer som den naturliga fortsättningen. Harari menar att vi står på tröskeln till en tidsera som kommer att förändra mänskligheten i grunden. Numera finns det varken kunskapsmässiga eller ekonomiska skäl att tro på gud eller gudar. Mänskligheten har nått längre än så. Vi vet vid det här laget varför människor har preferenser för att tro på övernaturliga fenomen och vi vet också hur religioner har utvecklats genom årtusenden. Detta, i kombination med att den teknologiska, biotekniska och neurovetenskapliga utveckling som sker idag, gör att människan själv blir gud. Vi kan, i större och större mån, bestämma över vår egen liv och död. Harari tar upp exempel från bioteknik, hur vi kan komma att tillverka reservdelar till kroppen som förlänger vår livslängd med hundratals år. Han tar upp exempel på teknisk utveckling som kommer att göra människor överflödiga som arbetskraft.

Min stund av jouissance när jag läste Homo Deus var när han rabblade upp område efter område där tekniken redan nu överträffar människor, exempelvis undervisning, sjukvård och psykoterapi. Och även insikten när jag pratade med människor om den, att många av oss inte ens vill tänka på en värld som ser annorlunda ut än den vi lever i idag.

How Emotions Are Made

Då och då kommer det böcker som tvingar en att uppdatera sin världsuppfattning en aning. Klassiska exempel är Darwins Om Arternas Uppkomst som borde ha tvingat varje kreationist att säga upp sig och skaffa nytt jobb (vilket tyvärr inte blev fallet). Ett annat är Keith E. Stanovich’s What Intelligence Tests Miss som borde fått varenda chef att sluta upp med att köpa in tramsiga personlighetstest som ger bokstavskombinationer i stil med ENPF (vilket tyvärr inte blev fallet). Ett tredje är Daniel Kahnemans Tänka, snabbt och långsamt som borde ha fått varenda nationalekonom att ta tjänstledigt för att läsa åtminstone en grundkurs i psykologi (vilket tyvärr inte blev fallet).

Lisa Feldman Barret har sammanfattat sin forskning på emotioner. Ironiskt nog skriver hon själv att hon skulle vilja sluta använda ordet emotioner, då det är så missvisande. Emotioner är nämligen ingenting universellt eller något som alla människor har. Vi människor konstruerar mentala koncept som innehåller både kognitiva (”tänkande”), emotionella (”känslomässiga”), perceptuella (”sinnliga”) och interoceptiva (”sensoriska”) aspekter. Den går tvärs emot det som varit den rådande synen inom psykologin de senaste 100 åren. Ända sedan snubbar som William James, John Dewey och ännu längre tillbaka nämnde Charles Darwin (nej, han var inte perfekt, han heller) formulerade teorier som antog att emotioner är någonting universellt och medfött. Som sedan Tomkins och Ekman sammanfattade, befordrade och presenterade. Att basaffekter är något essentiellt och universellt, som finns hos alla friska människor. Det stämmer inte.

Det här är en bok som alla psykologer borde läsa, för att sedan ta ett nytt grepp på det de håller på med. Jag tvivlar på att alla kommer att göra det. Dessutom borde alla icke-psykologer läsa den för att inse att de själva är medskapare till sina mentala koncept. Eller, för att använda lite mer poppigt språk: vi är inte slavar under våra känslor.