Hur ett besök hos Örebro Ost påminde mig och min mamma om det konsumtionspsykologiska fyndet att mindre smakar mer.

IMG_0112.JPG

Nu är det snart jul och många av oss laddar upp för att spendera tid med våra nära och kära och äta gott. Det påminner mig om en händelse från en jul för några år sedan.

Nej, det är ingen Uncle Scrooge-aktig Julsaga jag ska dra för er. Inte heller en snyftare som Flickan Med Svavelstickorna. Det här är en lätt omarbetad version av det jag skrev om på Psykologifabrikens blogg för några år sedan. Ni ska få lära er en av konsumtionspsykologins principer som, mitt i all Black Friday-hets, säger något om njutning. 

Fynden, och temat konsumtion, har också en viktig roll att spela i den roman jag skriver på just nu. Som går under arbetsnamnet Gender Reveal Party. Följ mig på Instagram för att se hur det arbetet fortskrider

Så här var det: Min mamma och jag var inne på Örebro Ost för att handla något till kvällens middag. Vi valde bland ostarna och fick tips från (det alltid lika trevliga) biträdet i butiken. När vi bestämt oss för några olika sorter frågade hon hur mycket vi ville ha. Jag måttade med tummen och pekfingret hur stor bit jag trodde var lagom. Både min mamma och butiksbiträdet tittade frågande på mig och undrade ”inte mer än så, det är ju så goda ostar?”.

”Självklart” svarade jag. ”Det är jättegoda ostar. Och de blir inte godare för att vi äter mer av dem, eller hur?”

Det verkar som en enkel logik att man vill ha mer av det som är gott, härligt och njutbart. Mer av det goda blir väl ännu mer njutning, eller?

Faktum är att det inte stämmer. Mer av det goda innebär inte mer njutning. Tvärtom. Nu ska vi få se hur tanken på pengar och en större rikedom kan underminera förmågan att känna njutning.

Många gamla folksagor, exempelvis om hönor som värper guldägg eller Lycko-Hans som byter bort en guldklimp mot vanliga stenar, har sensmoralen att pengar inte gör oss lyckligare utan tvärt om. Det är med andra ord en gammal visdom att pengar gör att man missar de små njutningarna i tillvaron. Det är också bekräftat av lyckoforskningen att det är livets små njutningar som betyder mest i det långa loppet. Att dela en middag med sin familj eller sina vänner. Att njuta av en ledig dag. Eller att uppleva vårens återkomst efter en lång vinter. 

Det finns också välgjorda vetenskapliga studier som stödjer folksagornas gamla budskap. En grupp forskare vid flera universitet, bland andra en av mina idoler Elizabeth Dunn, hade hypotesen att människor med större rikedom har svårare att känna njutning. De testade det på flera olika vis. Bland annat genom att testa förmågan att känna njutning vid en chokladprovning. Fyrtio chokladälskare fick delta i vad de trodde var en smakundersökning. De fick fylla i en smakenkät innan de ätit en pralin och en efter att de ätit pralinen. Vad de inte visste var att de även observerades under tiden de åt. Observatören undersökte hur lång tid deltagarna spenderade på att äta pralinen och utvärderade hur många positiva emotioner de uttryckte under tiden.

När studien utvärderades visade resultaten det forskarna hade antagit. Deltagare med stor förmögenhet och stor inkomst slukade oftare pralinen i ett enda nafs och uttryckte inga särskilda emotioner under tiden. De rapporterade även mindre njutning i sin självskattning. Personer med mindre förmögenhet och lägre inkomst spenderade dock mer tid på att äta pralinen och uttryckte mer positiva emotioner under tiden. Det stämde överens med det de själva rapporterade, nämligen att pralinerna gav större njutning.

Det hela kanske låter självklart. För den som har råd och möjlighet med femrätters middagar varje dag blir en enda liten chokladpralin ganska medioker. Men om vi kopplar det samman med annan forskning på området kan vi dra välgrundade slutsatser. Som exempelvis att större rikedom inte nödvändigtvis ger större lycka, och att ens nivå av välbefinnande ökar om man tidvis avstår från sådant man tycker om. Då är det ingen vild gissning att många människor skulle kunna njuta mer av livets små ting, som en chokladpralin. 

Det var ungefär detta jag hade i åtanke när jag var i ostbutiken. Flera gigantiska bitar ost är en rikedom i sig. Jag tror att jag och min familj, och alla andra, njuter mer av den lilla bit vi får om det är den enda biten, än om den följs av bit på bit med delikata ostar utan någon gräns. Helt enkelt: mindre smakar mer.

Sammanfattning:

  • Forskningen visar att förmågan att känna njutning har stor betydelse för ens lycka.

  • Mer av det goda innebär inte att man upplever större njutning. Tvärtom. Genom att avstå från det goda, upplever man större njutning då man får det.

  • Den som har större förmögenhet och inkomst och därmed större möjlighet att få njutning har svårare att njuta av vardagens små saker.